2022 är snart slut, bara 1 dag kvar nu, och intressant att titta tillbaka på vad jag har spelat detta år.
5. DioField Chronicles
Jag har ännu inte spelat klar DioField Chronicles, då jag ville spela om God of War (2018) inför GoW Ragnarök, så har tagit en pause. Men kommer helt klart att spela klart det, för det jag spelade kanske halva spelet hade jag väldig kul med. Alldelese lagom mix av RPG / Strategi och ett konsol interface och UI som funkade väldigt bra. Storyn är också helt okey även om det inte är någon stor kioskvältare. För att vara ett helt nytt IP från Square Enix så är jag ändå nöjd, vilket tror jag mycket har och göra med mina förväntningar med.
4. Valkyrie Elysium
Spelade demon till Valkyrie Elysium och tyckte att det var underhållande så valde faktiskt att köpa Deluxe Edition på Playstation, lite halft för att man då fick Valkyire Profile Lenneth PS Store versionen på köpet. Spelet som så var underhållande, inte allt för svårt dock blev lite enformigt och kanske inte så djupt som man hade hoppats. Men för att vara ett klassiskts Square Enix B-spel så var det tillräkligt underhållande tyckte jag. Och nu så har äntligen Valkyire Profile Lenneth släppts så sitter och spelar det med starka nostaligkänslor.
3. Horizon Forbidden West
Problemet för Horizon Forbidden West är nog mest att det kom ungefär samtidigt som Elden Ring, och jag valde att spela Elden Ring först. Båda open world men Horizon var med handhållning gällande vad man skulle göra och vart man skulle färdas. Något som, efter Elden Ring, verkligen uppskattades, och då blev det lite mer avslappande att spela. Som första spelet var grafik, spelkänslan och storyn av topkvalite! Ser fram emot att se vart Guerrilla Games fortsätter att utveckla spelserien.
2. Elden Ring
Var peppad för detta spel som många redan innan, men hade nog inte förväntat mig något så stort och fångande. Detta måste nog ändå sägas vara ett spel som verkligen blev ett kulturelt fenomen, i stil med när Game of Throne serien var som störst och alla pratade om varje avsnitt på jobbet. Det var vad vi gjorde på jobbet som spelade, varje dag, uppdatering om vart vi var och hur långt vi kommit. Sen hur jag som småbarnsfar lyckades på så kort tid få in ca 95 timmar för att klara spelet (samt att efter kanske 200+ försök, spöa Malenia Blade of Miquella) är för mig overkligt. Jag gillar vanligen inte open-world spel, men detta fungerade för mig!
1. God of War Ragnarök
Men utan tvekan så är God of War Ragnarök årets spel för mig. Älskar God of War serien, och spelat om 2018 versionen 3 gånger redan, och känns att Ragnarök kommer jag nog helt klart att spela om igen. Kanske inte göra allt, men spela storyn i alla fall! Allt från storyn, till förbättrad combat samt grafik förbättrades här och mycket större än föregående version. Det jag kan tycka de misslyckades lite med var slutet som inte riktigt fick det där stora episka avslutandet som jag hade hoppats på, samt lite för lite Nordiska gudar som medverkade. Speciellt om man jämför med hur mycket grekiska gudar som lyckades få plats i de tidigare spelen. Svårt med ett år då både Elden Ring och God of War Ragnarök släpptes med Ragnarök är nog ändå lite större för mig.
Sen så vill jag bara nämna att under året så har jag spelat massor av tv-spel, som jag inte riktigt räknar som ”att spela spel”, vilket är alla timmar med Nintendo Switchen och dvs Mario spel tillsammans med Max. Öppnade Pandoras box lite på slutet av året genom att börja spela Pokemon Brilliant Diamond som han hade fått låna av farbror Adde. Oj oj oj ,det var ett ”misstag”. Nu är det bara Pokemon som gäller hemma.
Här näst blir väl att titta på vilka spel jag ser framemot 2023…